lirikcinta.com
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 #

lirik lagu 37,2 på morgonen – jules (fl)

Loading...

(anton kristiansson:)

snabbspola livet som på ritalin
ta mig tillbaks som det var vintertid
som om jag aldrig tagit av mig mina evisu-jeans
vi flög högt dom ville sänka oss som mickstativ
kan inte dämpa narcissismen jag är ensambarn
och ni är på en mindre skala som modellflygplan
och nu har dom som ville boxas plötsligt sänkt sin gard
vill att vi vänder blad nu, f-igt som en fendi-scarf
ser du löver när de tappar färgen
jag vet du är för ung för att vara fast i sverige
kan inte riktigt tyda koden mellan allt du säger
kan inte hjälpa men jag längtar tills du kommer hem
om ingen av oss har blivit någon annan
du sa: jag har min barndom skriven i pannan
pixlar av balkongen i paris på facetime
spelar hotline bling och dansar can can
eller om det var cha cha
gör av med alla pengar du ärvt av din pappa
minns när jag hjälpte dig packa
du sa nästa gång vi ses ska jag lära dig rappa
ok, om du kommer hem till hösten
om det fortfarande känns i bröstet
det är inget avsl-t om det lämnats öppet
som om inga löften var vårt enda löfte
kan kännas som vi har all tid i världen
men någon dag kommer vi fråga vart all tid tagit vägen
“vart ser du dig själv om tio år”
du sa det bästa här är att kunna köpa vin i affären
men det bästa är att ingenting har en konsekvens
om man blundar blir det fredag på en måndagkväll
vakna bakfull i någon säng som om inte någonting hänt
hade jag varit du hade jag aldrig kommit hem
jag är mer avundsjuk än svartsjuk
det är som att livet rinner av dig som en vaxduk
som om inget någonsin tagit sl-t
som att dina fötter aldrig riktigt nuddat jorden
och jag hoppas att dom aldrig gör det

(jules:)

sommaren kom och gick, som någon som inte älskar oss
så vi stannade kvar i staden oavsett hur hett vi längtade bort
vi stannade kvar i sängen som att omvärlden var stängd för oss
räknade varandras revben, som dom försökte svälta oss
har märken från dina tänder i skinnet
naglar som bränder(?) i skinnet och han sover
jag känner mina tänder (…)
du pratade om en film du sett, som känner du till den, ok
sm-tsiga lakan och otvättat hår
dessa dagar som tog hjärtat hårt
men självbedrägeri är knappst jättesvårt
gå genom livet med steg för lätta för att sätta spår
som att andas otur förbättrar våren(?)
glömmer allt det där när du säger att “jag är jättevåt”
… kroppen … en iphone
ingen rullgardin men bjuder grannarna på live-show
de gröna dalarna, de blå bergen
man pratar om värderingar i vårt sverige
som att livet här har blivit hårt värre
får mig att tappa fokus plus det att jag inte är kåt längre
tårar lämnar sträck i sm-tsen på kinden
oavsett om det är tufft eller inte
svårt att andas luften här inne, dubbla känslor
som att hjärtat både är brusten och brinner, ok
för sanningen är den att jag vill vara fri
samtidigt så vill jag att det ska vara vi
jag vill att det ska vara fint
men känslor förändras jag antar det är sånt som bara blir
plus min fåfänga är så påträngande
svårt att säga vad som är så spännande
du säger att jag kommer träffa nya tjejer snart
och det är säkert sant men jag skulle aldrig säga ja
jag försöker bara stänga av
föreställ dig mig försvinna i ett hav av lejongap
finns saker som jag kommer att sakna
ljög när jag lovade att aldrig hålla tillbaka
beter mig som att jag alltid kan komma tillbaka
kan inte se framåt och samtidigt kolla tillbaka
som att min framtid inte matchar ditt och mitt förgångna
den första vissnar och den sista blomstrar
en första vinter och en sista sommar