a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 #

lirik lagu jag såg (döden på slutstation) – läraren

klockan är fem jag tänker dra hem
tänker på vän i efterhand vem
min destination inte sl*tskriven än
känner mig sl*t igen sen jag sl*ter igen
men musiken min vän gör mig sjukt driven den
väntat ut tiden len som att sl*tstriden den
ska falla i knät som akut tiden men
nu går jag mot mål igen tills
mållinjen eller tills ja blir sjukskriven
var vid sjutiden senaste skjutningen
var nå ung k!lle stackars husfriden
stackars gudmor husmor går itu igen
våra populister leker med spadar och hink utan å svara på skit
avvara din tid stå till svars era svin
stubinеn brinner snart av men i nutiden dras jag ut igеn
från tankar jag vandrar i väntan på andra med klarspråk
om hur ja använd de jag samlat av vän ifrån andra *
sammanhang där man famlar fram och bara svamlar allt men aldrig samlar namn
är du rapparn han. det stämmer det bre
sätt dig bredvid, så ja sätter mig ner
i sätet breve gör säker entré
inlärt som pt, ej säker de är
ovärt som p3 men säkrast de är
att pladdra på för han pladdrar så
låter bandet gå tills han snackar nått
om någon tid vi haft å då blire svart
för jag litar knappt var det någon tidig kvart
någon beef vi haft
någon sh*t i chat ja blir så matt
men plötsligt mannen så slår det mig
det var år sen nu sen vi gått för sig
det är ågren nu för ja förstått för sent
letar ord men huvudet bara låser sig
här me utvecklingsson är vygotskys grej
men hur utveckla han tron när jag förått min lane
vad aldrig någon sån som som ba hopp i fejd
men mina stopp å nej kunde vart nått för sig

men i alla fall vi slösnackar ett tag
ett antal av samtal, kring varandras vardag
till han stammar sig av och sen andas ett tag
han samlar sig snart efter ha famlat ett tag
sen han öppnar sig upp som en vandrarens grav
omtöcknar mig djupt men ger standard av svar
tills han säger nästa gång bussen stannar är jag
ska vi träffas å festa på öl eller gram

jomen visst bror yeah vi hörs nog min bram
lögnen e vit spelar grön sammanhang
jag vet det är fult men så jag löser ibland
vet det diffust ångest tar över ibland
känns som strandad i hav men ja rör mig iland
kan va bra att veta. det är därför jag står över ibland
ska gör mig ett namn, tils du hör va jag kan
lågan är stark som jag döpt i en brand
kriga för succé som jag dör för mitt land
vill du sälja ut mig ge mig köparens namn
som löparen kan bara öka min takt
så att du är så långt bort att du ej hör va ja sagt
jag har alltid vart egen aldrig stöpt i en mall
finns folk som dom kom och försökt litegrann
tron den omkom som att dom söker i sand
efter lök eller gram försöker mig fram
tills ödet är done, som höken ibland
för jag ser sånt du ej försöker få fram
skit som ej är i ögonafallande
alltid vart något av en lallare
tills lata mig var något jag ej pallade
så jag pallrade mig upp och hamnade
i arbete för vårt samhälle

innan jag hinner avsl*ta tanken
nån hade tryckt så vi stoppade till
mitt ut i ingenstans hitta blondin petite
glider snart in i någon louis vitton
utan någon appetit tänker bon appetit
någon har sutit mittemot mig
kanske halva färden
men ställer sig upp och sen axlar bägen
jag vet inombords det är knappast läge
men jag kollar upp som ett aktievärde
genom hennes blå ögon ser jag allt i världen
och jag gör det på tre sätt anders järryd
hennes håruppsättning, balsam för själen
nin undersökning mer än standard värden
och jag hoppas att vi kan se allt i världen
gå i andra städer, men faktan är den

fjärilar i magen blir elefant i rummet
och de e sant i stunden, känns aldrig dunder*
så skjuter ner mitt hopp som zlarre kungen
skulle betalt för nummer, som några taxi kunder
hon noterar min bl!ck fattar knappt i stunden
att hon sätter sig ner tänker är allting vunnet
en fifty fitvy är kalkyl
letar mod i situation men rädsla styr
plötsligt bussen gör en tvärig nit
kollar ut genom fönstret ser en flashig bil
backskl!ckad man som klär sig fint
pekar mot nått guld som ett äventyr
pratar hetsigt med nån ur en täxibil
som ser förvirrad ut som att vägen till
försoning är lång som en läketid
hans ord bär tyngd så dom vägs nog in

i besl*t om situation som har pågått under
lång tid tills dess att han slår nått nummer
och det är få dom sjunger, så akut det är sjukt
och det sl*t bara på ett vis som att slå några kunder
en högrest man med en påle under
mot en resande man som knappt fått några stunder
detta land som rest hit med aptit, för nå tid, visa driv är motiv men han får nått nummer

vi passerar förbi så jag kollar upp
f*ck, hon är borta väck, försöker stoppa skräck
jag blir också knäckt
känner mig som ett nöt nu
men dock förtäckt litegranna typ som att jag fått en säck
full med grisar fast om och om
borde haft nått förstånd
genom livet med nån och nån
samma chans,gång på gång istället för om och om
måste göra om nån gång men som nån en gång sa
denna varg i fårakläder han verkar ha svårt att sitta
ta tillfället i akt verkar va som som att stå och kissa
för nån kvinna efter vi kört nån slinga
blir huvudet tungt och jag förs mot dimman

vaknar upp och vad är det som händer
på mina händer finns skåror, som ränder
ser fåror och tänder, saknas
känns som lågor och eldar
brinner i leder, tynre som sedlar
och inre det skenar för syret fördelas
inte som planerat och sinnet känns vekast
delvis nedmonterat ikea levererat
men det som är skevast

bussen är stoppad utan chafför
kollar ut genom fönstret och ser mig bara för
om det här ett nått prov vi är skapade för
behöver upprepad tack precis som dansör
ställer mig upp på mina stapplande ben
tar vacklande steg tills nån lampa ger sken
så jag haltar mig ner för bussens kant
stampar nog skevt eller slog i man
för jag ramlade ner och landade helt
bredvid något som frös ådror till is
min situation en pågående kris
för jag stirrar i ögonen på något lik

f*ck, vad är det hära
min puls går amok som förtära yerba
vill ställa mig upp men komme tära mera
och en del av mig känner jag förtjänar kräla

blir liggandes kvar har acceptat min död när jag hör en rös
dov som få säger “gå bara gå”:
känner ej att de överför nån tröst
så blir liggandes kvar som några löv på höst
känner mig skör och törstig, slö ol*stig*
låter ögonlock falla som drömmar samlat
men ej besannat, hey de sant att
nästa rösten säger är “vad äre med anden?”
blir konfunderad. det namnet har ingen använt
sen första klassen, kanske äre nån polare
någon jag känt från när vi blev inskolade

han drar mig till fötter å jag pustar ut
ger mig ord på ett språk som jag hört förut
innan jag tänkt vartifrån han slöt akut
gestikulerar under tystnad följ med mig
det känns som fel besl*t, som leder ut
till någon plats som borde ges förbud
där man inte ser något ljus eller reder ut
försöker se det , men vet ej hur

en del av mina tankar har inte följt med mig
en del av mina tankar kommer redan från han
och jag säger nog han för att han kändes som han
man aldrig träffat men som skrämmer ibland
bakom trädet när du ränner nånstans
ich plötsligt hör ett ljud eller ensam i sängen
när du rörs av djur störs av ljus mitt i natten

och ändå känns han betryggande han bekräftar mig
ger mig komplimanger som att han känner mig
nämner föräldrars namn det bara händer ej
höll på att säga nej när han nämner grej
som jag bara sagt till mina päron så jag ändrar mig

steg för steg, hand i hand, var det så jag vann innan
kommer ej ihåg men känner värme sprida genom kroppen
en eufori vi passerar förbi allt som skett i mitt liv
jag ser i revy, men med lite utfyllnad som serie med ny

cast och så vidare läser nog vidare lite för långt
lägger ögonen på barn å fru på nå tomt
jag har aldrig haft strul med något sånt
skämt åsido, jag vänder mig om tittar till om han känner till dom
men ändrar min då hans hållning ändras han tänder till nå

“var det förbannat att du jämt och ständigt ska ändra stämning
,med skämt och vändning. det är hemskt oständigt”
plötsligt äre så att jag skäms nå väldigt
letar invänding när han började smila

“de barnen du såg de kunde vart dina och de blå ögonen du drunknade i va
den förbluffande diva du standtals har velat, befriat dig från
ungkarlens lya. allt du behövde göra va ta nummer sen skriva
istället för att bara begrunda nåns knipa eller beundra den fina
klockan som skina”
ville stoppa min pina prova blunda sen nypa, för att undgå min knipa
“att rundgå din pina vore att kringgå, allt som förflutit
för det jag säger till dig nu är allt du förskjutit
de monster som väntar är allt du inte hunnit”
men det är orättvist, jag har alltid förkunnat
jag har jobbat med mig själv allt som jag kunnat

“det har ändå inte stoppat dig för att mörda någon
genom att inte ställa upp tro du är över folk.”
vad menar du?
“du har gått över lik för att inte träffa folk
och gått över lik för att du inte träffat folk
“du har byggt upp ett band och sedan lämnat folk
för förl*sten kan bli större när du närmats folk”
plötsligt ser jag filmens sl*t och vill ändra
men kollar bakåt men ser att framåt är ända håll
kära nån

står vid mörkrets kant och bl!ckar ut
ångesten stiger när jag kickas ut
blir slukad av evigheten när jag skickas ut
till bussen, där jag ser någon stiga, på
som får chaffören att tiga min inre, charmör den vill skrida till verket
men jag plockar upp min penna och återkallar drömmen för att skriva till verket

- lararen

lirik lagu lainnya :

YANG LAGI NGE-TRENDS...