a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 #

lirik lagu sinclairvisan – lena willemark

sist när på ljuvlig blomsterplan, jag mina får utförde
och satte mig, som jag var van, där jag bäst lärkan hörde
så kom till mig en gammal man, beprydd med silverhåren
han såg mig ganska ljuvligt an och hälsade “god morgon!”

“hör”, sade han, “kom celadon, följ med mig litet stycke
lägg från dig dina lapprisdon, du skall få höra mycket.”
jag stog strax upp, lad’ flöjten bort, tog gubben uti handen
och kommo vi strax innan kort, till obekante landen

jag häpna’ nu långt mer än förr och skräcktes ännu mera
när gubben lätte på en dörr av blanka silver skära
inför densamma var en sal, en sal för alla salar
där inne luften var helt sval och ljuset som i dalar

kring om ett präktigt silverbord tolv svenska karlar suto
som talte inga många ord, men kungaminer guto
de åtta sågo gamla ut, de fyra intet späda
de förra som de dock förut från livet gjort avträde

den nionde i denna rad tyckt’s ha ett hastigt sinne
den tionde så djärvt och glad, med mod i hjärtat inne
den elfte var en käcker karl, han satt och räkna’ pengar
och delte ut, liksom en far, till sina barn och drängar

den tolfte var en sirlig, lång och väl uppvuxen hjälte
den man kund’ se ej enda gång sitt karlahjärta fällte
hans ögon voro oförskräckt’, liksom på unga örnar
hans styva nävar knötos käckt som ramar uppå björnar

strax lättes blanka dörren opp: en svensker karl inträdde
med skjuten, sargad hjältekropp, dock miner intet rädde
hans ansikt’ var med blod besköljt, nedsablat, trampat, slagit
och bröstet som hans hjärta döljt, had’ grova skott intagit

han hälsade på svenskt manér, då kungen nådigt svara’
och sad’ “vi känna intet er, vem skulle ni väl vara?”
“jag är”, sad’ han, “en svensk major, mitt namn är malkolm sinclair
min själ nu nylig’ av mig for från hjärtats vrår och vinklar.”

“hur”, sade kungen, “blev du död, du tappra krigsbuss store?
du är i blod så färgad röd, liksom du slaktad vore.”
“jo”, sade han, “hans majestät! en oförskämd bellona
har så betalt de trogna fjät, jag gått för sveriges krona.”

“jaså”, sad’ kungen, “men hör på! var var du, när du dödde?”
“tre mil från breslau, när en å ur mina ådror flödde.”
“vem mördat dig?”; “s-x ryska män som stulo av mig livet
om jag fått tid, jag dem igen skull’ snälla piller givit.”

därför, i hjältar, som ha mod och hjärta uti bröste
ack, hämnen malkolm sinclairs blod, som küthler mordiskt öste
för övrigt är jag städse er tillgiven alla tider
och sl-tar nu, helst som jag ser, vår sol i skogen skrider

- lena willemark

lirik lagu lainnya :

YANG LAGI NGE-TRENDS...