lirik lagu 02 i fäders spår – ultima thule
gustav eriksson var namnet, med vase på min sköld
jag fäktades mot kristian då i fångenskap jag föll
men bojorna var veka och till frihet jag var snar
jag färdades till sverige och de vänner som fanns kvar
min fader dräpte dansken; då i stockholm flyter blod
med hämnd i håg och sinne jag det illdåd så besvor
här är bragden och de orden som finns kvar:
“i fäders spår för framtids segrar”
här är kungen gustav vasa som oss gav:
“i fäders spår för framtids seeegrar”
farofylld var tiden; ja ett äventyr där var
i dalarna jag sökte finna folk oss till försvar
jag gömd och dold för dansken bland god och ondsint själ
förklädd i kök och lada mig det folket höllo kär
men till uppror där var tvekan så mot väster gick min färd
väl kommen opp till sälen var dock vänner hamn i häl
det var engelbrekt och lars utifrån kettilbo
som jagat i mitt spår utan rast och utan ro
så begynner där den resning som oss sedan frihet gav
fast hårt vårt regemente, detta arvet nu ni har:
ett språk det er förenar och ett land det enat är
ett sverige som trots strider mot framtid folket bär